07.55 28.12.2018

God morgon, 

jag sitter vid köksbordet hemma hos mina föräldrar och njuter av den tystnaden och mörknet som existerar på landsbygden. Åt just morgonmål framför någon slumpmässig bullet journal-video, det är så tillfredsställande att se hur organiserade människor är (eller det är den uppfattningen som de ger i alla fall). Jag har sådan iver att börja på en ny och planera och planera lite till, tyvärr har jag min utrustning i Åbo och på riktigt borde jag fortsätta med min slutessä till en kurs. 

Det nya året står snart utanför dörren och det finns så mycket som händer, även fast jag har endast några saker planerade, men jag är så taggadinför nästa år. Redan denna höst, även fast jag hade mycket att göra med mina kurser, så var det ett lugn som lade sig i min själ och kropp och även när det blev som stressigast ville jag aldrig bara bryta ner och gråta, vilket var nästan en verklighet förra året i ochmed att min kandidatavhandlings skrivningsprocess var allt annat än vad jag hade önskat mig. Men nu under hösten så har det inte varit lika hemskt, lika stressigt, lika desperat, och det finns olika faktorer  som har påverkat detta och det är jag tacksam för. 

Jag ska försöka blogga i alla fall en gång till under detta år, mer som en recap, men jag kommer nog att återkomma till min resa till Marrakech, men jag vill ha lite mer struktur och mer information i mina inlägg än bara reflektioner och bilder. 

28.12.2018 kl. 07:55

Söndags inlägg

November knackar på dörren och vad betyder det?

Jag ska till Marrakech i mitten av november, jag har taggat denna resa sedan minst ett halv år tillbaka, dock bokade jag inte resan före i september. En vecka i Marrakech, det kommer att bli bra. För mig är Marocko tusen och en natt, äkta Aladdin. En värld som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva och nu är jag på väg dit. 

Marrakech blir även en bra motvikt för det kalla som kryper in, det är dags att plocka fram filten så att jag inte fryser ihjäl under natten. Oktober har varit helt underbar höstmånad, skulle inte kunna drömt om en bättre. Kommer ihåg då under Ekenäs höstmarknad att det brukar vara kallt eller i alla fall kyligt men i år så var det jobbigt att ha på sig en läderrock.

Var igårr med Sasse och se på A star is born, och även fast jag var semi-medveten om att det är en sorglig film så var jag inte beredd på resultatet. Herregud. Jag rekommenderar filmen, men som sagt packa näsdukar!

Hängde med Sasse runt centrum, det var kaffe och bio, och "middag" och små shopping på H6M Home, dock var det gåvor jag köpte. Sedan gick jag hem och det var så härligt att "vandra" genom Åbo och bara njuta av hur kyligt det var medan jag gjorde en mental note att jag måste söka fram min halsduk och det kändes helt bra, alltså nuet. 

Jag överväger att även göra en nu bullet journal endast för kommande månaderna (alltså i ett häfte) för att det känns som om hela bullet journalen är för packad av information och inte tillräckligt tydlig, vilket jag behöver för att jag kommer att jonglera många olika kurser, uppgifter, deadlines och annan information plus fritid. 

Men förtillfället känns det inte överväldigande (är detta en okej översättning av overwhelming, jag sökte upp översättningen once men har i alla fall en gång fått kritik över användningen av ordet?) vilket är bra, det bara känns som om jag måste vara extra organiserad och faktiskt göra det lilla extra, så att jag kan göra alla mina planer som lovat. Samtidigt måste jag ändå komma ihåg att jag är "bara" människa och att jag borde även ta hand om mig själv, för annars kan allting sluta dåligt. 

28.10.2018 kl. 13:31

Blogginlägg från mommos

Sitter hos mommo och väntar på att hon kommer hem, heh, det lät som jag skulle brytit mig in, men jag lovar att moomo släppte in mig. 

Var till tandläkaren imorse och väntar på att jag kan äta något snart... flour life, liksom.

Var till Ekenäs höstmarknad på fredagen, där före hann jag med en sväng till min fammo. På lördagen var jag på kvällsskift och söndagen drog jag dubbelskift. Jag är ganska trött idag, typ trött i kroppen. Jag tänker skylla på arbetsmarathonen. 

Återvänder till Åbo på eftermiddagen och jag ser fram emot att byka och att städa min lägenhet, vuxenpoäng? 

Denna höst, hela två-tre, veckor in så har jag inte haft några proböem med att vakna tidigt ( tidigt för mig) på morgonen. Jag har kommit fram till att detta beror på två orsaker, första på grund av att en hel sommar med morgonskift som kräver väckning klockan sex har skapat någon sorts rutiner, den andra orsaken är att det är fortfarande renoveringar på gång i höghuset jag bor i och de börjar borra klockan åtta på morgonen. 

 

24.09.2018 kl. 09:41

Söndagsreflektioner - Blogginlägg från bussen

Så där, nu har jag avklarat 2/3 arbetsveckoslut och det känns helt bra. Det är en helt annan känsla när jag vet att det är endast två skift, det känns ju så mycket lättare, speciellt när det ska balanseras med studierna och livet i Åbo. 

Jag var och se Mamma Mia 2:an med min faster och jag måste säga att den var så mycket bättre än den första, även fast den inte innehöll lika välkända låtar. Kom underfund med att jag hade hört alla förutom en, och jag måste ju säga att det är allt på grund av min syster som har knarkat sönder ett x-antal ABBA skivor. 

Beslöt mig för att blogga endast för den orsaken att jag inte har mina hörlurar med mig, denna hemresa kommer att bli lång. 

Jag har några mål inför hösten, några små detaljer och några som kanske kan kategoriseras som större och tidsdrivande. Jag har under ungefär en veckas tid skrivit dagbok, ni vet gammal hederlig dagbok och det har redan känts befriande. Samtidigt som jag har fått processera mina tankar och känslor, har jag lyckats fånga dessa stunder, för slutligen är det ju viktigt, att fånga både det negativa och det positiva. 

Under den gångna veckan har jag även "hittat" otroliga människor, i detta fall någon ny och någon som jag redan känt, men på ett annat sätt. Hur olika roller blir tillskrivna en del medan en annan bara existerar enda tills man "aktiverar" dens betydelse. 

Som jag nämnde förut så har jag jobbat två av tre veckoslut nu i rad och till och med det har givit mig något jag inte ens förstod det kunde, nämligen ett perspektiv på tid. Det känns som jag skulle levt månader mellan de här veckosluten, när det endast gått fem dagar, det är otroligt. Helt plötslligt hade jag en massa tid med alla uppgifter och kurser.Jag tror att detta har även lett till att jag känner mig mer motiverad inför denhär hösten än vad jag gjort förut. 

 

16.09.2018 kl. 19:11

Barcelona tips?

Vet ni vad? Jo, jag är i Arken igen :D 

Jag vet inte varför det är så svårt att blogga hemifrån, men sitter man i Arken så är det helt okej. Nu har det varit nästan en vecka sen jag bloggade. Försöker jobba på att bygga upp en bättre takt. 

Det är Barcelona som gäller på söndagen, jag är så taggad. Speciellt nu när det är världen slisk-väder ute. Jag hoppas att det fortsätter regna så att isen smälter och att de bara trotoarerna kommer fram igen. Jag tror inte att jag berättade det här men förra veckan så slirade jag omkull när det hade kommit snö på isen och jag slog hela min korsrygg. Herregud vilket stöt. Men det gick helt bra att gå hem och nästa dag var det lite styvt, lördagen hur bra som helst, men söndagen var döden. 

Nu har jag då överlevt stöten så jag hoppas att det var det sista med ryggvärk för en lång tid framåt. 

Jag borde läsa på tent men jag ska släpa mig in till centrum såm snarast och fixa lite grejs, sedan blir det Coco med Nora (it's my birthday gift). Jag hade även den där smarta tanken att prova på liquid eyeliner idag för första gången. Har jag redan nämnt vädret... smart...

Men tillbaka till den där tenten. Asså jag hoppas att jag kommer igenom direkt, jag skulle inte kunna bry mig mindre om den där kursen.. den är så jobbig och svårt att relatera till att jag vill bara ha den igenom. Suck.. Mitt andra biämne är så mycket bättre och något jag förstår att jag kommer at tbehöva i framtiden. 

Jag väntar fortfarande på en bok som jag skulle behöva till kandin, så jag hoppas att den hinner komma före jag ska till Barcelona, så att jag kan släpa den med. 

Sitter som sagt i Arken, inne i studierummet och lyssnar på Walt Disney the Lion King the Legacy collection, love. Kan vi prata om den här live action lejonkungen som Disney ska göra. Asså jag vill understöda Disney, men de kan inte göra lejon med CGI. Detta är någonting som jag tänker understöda med att påpeka att har ni sett Djungelboken, den senaste live-action versionen? Herregud, både Shere Khan och Bagheera ser helt konstiga ut. Så jag är verkligen inte taggad för Lejonkungen, och det att Beyoncé ska vara Nala... Don't even go there... Det är i samma kategori som Will Smith ska ersätta Robin Williams som Anden i Aladdin.. Just nope... 

 

13.03.2018 kl. 15:34

visuellt

Jag är på universitet, på kandidatåret och jag har först nu insett hur det är att faktiskt studera. Det var något intressant måste jag nog medge. 

Ja, jag var en av dem som hade lätt i skolan från högsta klasserna i lågstadiet och genom hela högtadiet och gymnasie. Jag läste aldrig på studentskrivningarna och jag kom in på Åbo Akademi första gången jag sökte in. Knappt läste jag på inträdesförhöret. Jag är mycket privilegerad när det kommer till detta, för att om jag jämför mig själv med min syster så är det klart att jag bara kom igenom skolorna medan hon studerade. 

Nu när jag försöker få någonsorts kontroll på min kandidatavhandling och studierna i allmänhet så har jag insett att jag är en mycket visuell person och jag får mest ut av ett visuellt inlärningssätt. Detta inlärningssätt är inte tillämpat för universitetsstudierna, speciellt inte vid humanistiska ämnen var det finns ett x-antal läskurser, vilket inte passar mig. 

Men det kan finnas hopp, jag har nämligen börja tillsätta visuellafaktorer in i studierna. Och jag kan inte ens berätta hur mycket lättare de har blivit. Plötsligt klarnar en otrolig mängd av grejer, men det är en helt annan nivå när det är allt från begrepp till teorier som makes sense. 

21.02.2018 kl. 17:03

Stream of consciousness

Under början av detta år så har jag haft en sorts inre stress, eller det är vad jag tror att det var/är. Men förra veckan lättade det, helt plöstligt och jag vet inte vad det beror på. Plötsligt var det så mycket mer leende och så mycket mer roligt. Det var njutningen av livet. 

Jag visste inte ens att jag saknade det före den återvände. Livet blev så mycket lättare och hela min atmosfär (i brist på bättre ord) blev klarare. Jag vet inte ens vad som hände, det var som en sorts struktur i hela mitt liv skulle konstruerats framför mig och det ledde till denna känsla/fenomen. 

Jag har under en längre tid försökt kasta av allting som inte gör mig glad. Jag följer inte människor på instagram eller youtube som inte inspirerar mig eller intresserar mig. Jag hade länge den uppfattningen att det är meningen att jag skulle följa många därmed konsumera många bilder eller videon, även fast resultatet var inte det jag sökte efter. 

Jag har läst bloggar i mer än tio år, men istället för att läsa flera tiotals per dag har jag gallrat ner det till tre som jag läser dagligen och en handfull som jag kollar lite nu och då. 

Jag vet inte vad det har varit som har hindrat mig, för ingen har väl gjort det, men det har varit någon inre konflikt eller föreställning som har hindrat mig och styrt mig. Det är som om jag har programmerat mitt mindset om eller att den nollställdes. 

Jag rensade min instagram och valde vem jag skulle följa, vem inspirerar mig, vem har de vackraste bilderna och vem motiverar mig. Jag tror att jag ska lista lite instagram konton  och bloggar och vloggare som motiverar, endast för att dela med lite inspiration. 

Jag försöker rensa bort det negativa, både med de som borde vara inspirerande men uppfattas som icke-genuina och de som är allmänt negativa. 

Jag är från en början smått pessimistisk, realistisk, cynisk; men nu är det så att jag måste motivera/inspirera mig endast för att klara av studierna och mitt eget liv. 

Nu kör vi :D

19.02.2018 kl. 21:01

Projekt: ayip2017rrcl in review

Som ni kanske läste på sommaren så höll jag på med ett eget litet projekt som gick under hashtaggen #ayip2017rrcl. Detta var ett projekt var jag siktade på att publicera en bild per dag under ett års tid och därmed skulle jag ha 365 bilder från 2017. Nu när det är 2018 så kan vi ta o kolla hur mitt lilla projekt sluta. 

Under 2017 har jag publicerat 459 bilder på 365 dagar. Nästa hundra bilder mer än vad det finns dagar. 

Det jag lärt mig genom denna process är att det finns många små detaljer i ens vardag som man inte kanske annars skulle komma ihåg eller dokumentera för att de är så vardagliga. 

Personligen gillar jag att dokumentera mitt liv genom bilder, och därmed föredrar jag Instagram iställer för SnapChat, för att jag vill gå tillbaka och se på bilderna. Och nuförtiden (för att jag är så gammal) så är det så lätt att bara skriva en liten mening, kanske bara ett ord eller en emoji och publicera bilden under en hashtag. 

Själv älskar jag instagram, följer människor från världen över, jag älskar det visuella och hur lätt det är att se världen genom en annan persons perspektiv. 

Detta projekt har nu lett till att jag kommer att fortsätta med det och i år ät hashtaggen det fantasifulla #ayip2018rrcl.

 

04.01.2018 kl. 12:36

Tankar från ett annat perspektiv

Det är den 24:e december, julafton. Jag ska på kvällsskift inom äldreomsorgen, och före någon frågor, jag är frivilligt på jobb under julen. 

Jag firar inte jul, jag har inte gjort det sedan min moffa dog, för att det blev ett rena rama helvete att fira dessa släktjular. Och jag tänker vara helt ärlig, det värst är att det julfirande som har hållit på efter moffas död har varit inget annat än att upprätthålla en bild av en perfekt familj/släkt. 

Jag absolut avskyr även den konsumerism som är associerad med julfirande. Nu pratar jag inte om juldekorationer eller julklappar i sig själv, men det där hetset att man måste köpa för köpandes skull. 

Jag är inte en minimalist, I wish, men den överflödiga konsumerismen kommer ut ur öronen. Speciellt när julerbjudande och juldekorationer etc finns i butiken i oktober. Jag klarar inte av det. Det som jag skulle anta är det mysiga med julen och firande försvinner när halva året går till julfirande. 

Jag försöker inte vara negativ och säga att det är fel att fira jul, vare sig det är en kulturell eller religiöshelg, men jag vill skriva av mig så i fall det finns någon annan som anser likadant eller varit med om liknande saker. 

En intressant observation är att jag har inte firat jul sedan sju år tillbaka, så jag har lärt mig nu att blocka det som förut irriterade mig, exempelvis julsånger i butiken, vilket har lett till att jag blev överraskad en dag när jag såg människor som påriktigt är taggade över julen. Det slog mig att kanske denna helg kan en gång bli bra igen, men det kommer nog att ta en stund. 

24.12.2017 kl. 11:28

Kandifunderingar

De här med kandin. 

Det har varit allt annat än en lätt process. Eller process och process jag har inte gjort någonting för min kandi. Varför? Jag är fortfarande inte säker på vad det är jag ska göra, skriva eller läsa om. Jag är så oinspirerad när det kommer till mitt ämne.

Jag är besviken för att jag hade förväntat mig att vi skulle ha en större chans att bolla runt med ämnen eller perspektiv, jag är ju för fuck sakes humanist. Jag kan eller vill inte välja mitt ämne bara för att det kanske är intressant, jag behöver ett ämne som jag brinner för. Ett ämne som jag är passionerad för/över att jag kan sitta nätter i ända och bara skriva och researcha. Det att jag har ett så otroligt tråkigt perspektiv på ett intressant ämne att jag inte har gjort någonting på hela hösten säger mer än vad det borde. Jag klarar inte av att göra uppsatser, tenter, kurser o jag inte är intresserad av dem. Jag, eller min själ, dör i tristess och det blir ett enda lidande. Om det inte finns någonting jag är intresserad av så blir det knappast någonting jag vill sätta mitt namn på.

Undrar om man kan ännu byta ämne? Jag förstår inte varför jag inte valde ett mer basic ämne, och nu menar jag basic som säkert ämne. Som sagt har jag mycket svårt med att producera något som jag inte står bakom eller är nöjd med.

I min värld ville jag producera en kandidatuppsats och sedan bygga min magister på samma ämne eller inom samma ämne. Faktiskt hitta något som jag brinner för, jag saknar en passion i livet och det harjag märkt under hösten också. Det blir bara en blur och grått när jag tänker tillbaka för att det finns ingenting inspirerande att gå tillbaka till. 

Det jag inte heller förstår är att jag inte direkt valde ett ämne med film som media, för att jag har gått två filmkurser, visuella studier är mitt ena biämne, och jag har bra vitsord i dessa kurser. Jag brinner för vissa ämnen, andra bryr jag blanka fan i. Jag borde väl skriva detta till mina handledare (yes, I shit you not, vi har tre) och meddela att jag vill börja på nytt med ett ämne som har en chans att faktiskt fungera. 

23.12.2017 kl. 08:15

Ronja, 23

Religionsvetenskap, ÅA

Åbo

Wannabe Nature Child

Disney in my heart

Ocean in my soul

Tattoos on my skin

A voice that can't sing, but is heard

Wolf, orca, thunderbird

Read this blog, 

maybe we'll meet in the fog

@rakentajantytar