Söndagsreflektioner - Blogginlägg från bussen

16.09.2018 kl. 19:11

Så där, nu har jag avklarat 2/3 arbetsveckoslut och det känns helt bra. Det är en helt annan känsla när jag vet att det är endast två skift, det känns ju så mycket lättare, speciellt när det ska balanseras med studierna och livet i Åbo. 

Jag var och se Mamma Mia 2:an med min faster och jag måste säga att den var så mycket bättre än den första, även fast den inte innehöll lika välkända låtar. Kom underfund med att jag hade hört alla förutom en, och jag måste ju säga att det är allt på grund av min syster som har knarkat sönder ett x-antal ABBA skivor. 

Beslöt mig för att blogga endast för den orsaken att jag inte har mina hörlurar med mig, denna hemresa kommer att bli lång. 

Jag har några mål inför hösten, några små detaljer och några som kanske kan kategoriseras som större och tidsdrivande. Jag har under ungefär en veckas tid skrivit dagbok, ni vet gammal hederlig dagbok och det har redan känts befriande. Samtidigt som jag har fått processera mina tankar och känslor, har jag lyckats fånga dessa stunder, för slutligen är det ju viktigt, att fånga både det negativa och det positiva. 

Under den gångna veckan har jag även "hittat" otroliga människor, i detta fall någon ny och någon som jag redan känt, men på ett annat sätt. Hur olika roller blir tillskrivna en del medan en annan bara existerar enda tills man "aktiverar" dens betydelse. 

Som jag nämnde förut så har jag jobbat två av tre veckoslut nu i rad och till och med det har givit mig något jag inte ens förstod det kunde, nämligen ett perspektiv på tid. Det känns som jag skulle levt månader mellan de här veckosluten, när det endast gått fem dagar, det är otroligt. Helt plötslligt hade jag en massa tid med alla uppgifter och kurser.Jag tror att detta har även lett till att jag känner mig mer motiverad inför denhär hösten än vad jag gjort förut. 

 

Ronja Lemström
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

Ronja, 23

Religionsvetenskap, ÅA

Åbo

Wannabe Nature Child

Disney in my heart

Ocean in my soul

Tattoos on my skin

A voice that can't sing, but is heard

Wolf, orca, thunderbird

Read this blog, 

maybe we'll meet in the fog

@rakentajantytar