vaikka aurinko kuolee

05.11.2017 kl. 00:37

Måste skriva hit, men jag har hört på denna låt på repeat senaste dygnet. Den är så bra, melodin, instrument kombinationen, texten och hur den uttryck. 

Jag har en tendens att börja lyssna mer och mer på finsk rock under november, och under december blir det mer och mer melankoliskt. Detta är ett mönster som började när jag gick på åttan i högstadiet, nämligen när min moffa gick bort. Jag antar att detta är ett sätt att processera vad som hände och hur det påverkade mig. 

Det var all helgona idag, och som traditionen säger så är det ju meningen att minnas de som gått bort, men ännu har det inte kommit en dag var jag inte skulle tänka på min moffa och vad han skulle ha att säga om mitt liv. Det enda jag vill att han ska veta är att hans barnbarn är akademiker. Och ja det kan låta konstigt, men det är en stor sak att vara akademiker när jag är den första. Det känns fel att han inte visste det, han var ändå den som alltid betonade skolning, speciellt universitet. 

Ronja Lemström
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Jag känner precis samma sak, min mofa dog innan jag blev student. Det känns så sorligt att han inte fick veta att jag studerar på universitetet och allt annat som pågår i mitt liv...
Victoria05.11.17 kl. 10:35

Ronja, 23

Religionsvetenskap, ÅA

Åbo

Wannabe Nature Child

Disney in my heart

Ocean in my soul

Tattoos on my skin

A voice that can't sing, but is heard

Wolf, orca, thunderbird

Read this blog, 

maybe we'll meet in the fog

@rakentajantytar