Storm och cafébesök

Vi hade bokat in ett besök till Kembuz Café för över en vecka sedan. Det passade mycket bra i denna storm som inträffade imorse. Satte där ungefär två timmar och sedan fortsatte vi med ämneskaffe i Arken. Detta ämneskaffe var speciellt för att vår professor emeritus, som vi endast hade hört om genom alla legenderna, kom och berättade om hur studierna inom vårt ämne har sett ut genom tiderna. Mycket intressant att höra och inse hur mycket har ändrats. 

Kakao, chailatte (dirty), granolabowl och avocadotoast. Det passade ypperligt att sitta inne i ett café och catch up när man kunde se hur månniskorna kämpade med sina paraplyn och sprang från bussarna för att hitta något skydd under markiserna. 

Nu sitter jag i studierummet och prokrastinerar (obviously) och ska läsa en text skicka några kommentarer och sedan skriva lite. Försöker uppdatera denna blogg lite oftare, men vågar ju inte lova något. 

26.09.2018 kl. 19:24

Sommarlistan :)

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?

havet, ärter och solnedgångar

Kommer du jobba i sommar eller ha semester?

Jobba heltid samt studera, because why not?


Vad gör du helst en ledig kväll?

hänger i Åbo vid Auraån, ofc. Men om jag endast har en ledig kväll så blir det nog endast chill hemma på terassen. 


Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?

Grillmat och lösglass, my love


Vad är ditt favorit ställe att vara på under sommaren?

Sommarstäder som Åbo vid ån, Hangö, Raumo, Raseborg. Eller stranden.


Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?

Chillhäng med Nora i Åbo eller sedan chill med kanske syrran eller någon. Chill is the key word.


Ett fint sommarminne?

Djupa diskussioner som man har långt in i natten för att man inte inser hur sent det är.


Finns det någon låt du förknippar med sommaren?

Ni vet alla de där 60/70/80/90-tals hittarna som alltid kommer på mainstream radiostationerna, de kopplar jag med sommaren. 


Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?

  • möjligtvis besöka Själö, eller någon sommarstad
  • förhoppningsvis träffa Alicia och kanske Alexandra (det här med att vännerna bor på helt andra ställen än vad jag gör så måste man pricka in allting under sommarmånaderna...)
  • Åbohäng, plus att det är fullrenovering i min lägenhet så storstädning där efteråt
  • Hoppas på chillhäng med min syster
  • mina kurser :)

01.06.2018 kl. 14:05

2017

2017 var året när jag: reste till ett annat land i hopp om jobb endast för att gå genom världens mental breakdown och återvända till min hemort för att bli anställd inom en vecka, vilket resulterade i att det var världens bästa jobb. 

Fem ord som beskriver 2017: ambitiöst, prokrastinering, berg- och dalbana, wanderlust & tatueringar.

Årets höjdpunkt: Mitt sommarjobb och resan till Irland.

Året genom Spotify: Jag har ingen Spotify #hipster (köper min musik, nedan kan ni ser att jag lyssnar på Jonathan Youngs Disney covers, löv dem!

Årets maträtter: Overnight oats :D

Årets kulturupplevelser: Irland & Dublin var en kulturupplevelse för sig. 

Årets samhällsfenomen: Jag vet inte riktigt vad det kallas, men det hur så många ungdomar/unga vuxna har börjat engagera sig i politiska rörelser eller ideologier. Från veganismen till anti-Trump, #metoo till Parisavtalet. Älskar detta!

Årets sommarminne: Jag har inte något specifikt sommarminne. Jag gillar sådana små saker, som solnedgångar, vin till lunchen, måsar (okej, hate-love relationship), chill med otroliga människor. Jag besökte Norge och Raumo och Hangö. Riktigt idylliskt. Jag träffade Nora i Åbo och det var amazing. 

Årets gimme more:  rutiner, please! Jag behöver rutiner och stabilitet.

Årets gimme less: Prokrastinering och onödig ångest och stress. 

Årets utmaning: har varit denna höst. Jag älskar hösten, men denna höst har varit så otroligt jobbig på ett personligt plan som med studierna. Studierna speciellt för att kandin

02.01.2018 kl. 13:11

Instastory

VID_54960330_215652_100 VID_54960623_230640_711
29.12.2017 kl. 20:55

farsdagsveckoslutet

 

De här bilderna tog jag när jag var förra gången hem till ön. Vi pratar om farsdagsveckoslutet. Jag har varit i Irland efter det, men försöker upprätthålla någonsorts kronologi i denna blogg. 

Detta är den klassiska åker-över-bron bilden som jag mer eller mindre alltid knäpper när jag åker till ön och ibland även när jag åker tillbaka till Åbo. Det var ganska grått, vilket i november betyder mys.

Jag åker alltid till min mormor när jag kommer från Åbo och det gjorde jag även denna gång. Jag sökte även min kusin Benji från dagvården så han blev också foto-offer. 

Försökte samla alla dotter-poäng som bara fanns, och var och besikta bilen med pappa. För att sätta detta i ett perspektiv så vi måste åka ca 40 min för att komma till besiktningskontoret. 

Denna bild publicerade jag på instagram och jag tror att någon inte förstpd min sarkasm när jag skrev att detta var konst. Detta är absolut inte konst, utan plast som flugit från ett fält och fastnat i trädet. Detta plast har varit där minst två år...

Detta är min kusins och hans flickväns hund som var hos min faster detta veckoslut. Hunden heter Spurgis. I can't. Världens bästa hund dock, han är pensionär och just en sådan hund man vill ha nämligen just perfekt aktiv och jättemysig. 

Vi var ut och gå med Spurgis och hans "syster" Pippuri, även en pensionär som dock har världens energi. Orsaken till varför ajg uttryckligen skriver att de är pensionärer är för att min kusin och hans flickvän har valt att adoptera hundar i pensionärsåldern. Ena är 10 och andra 8-9. 

Om någon råkar följa mig på instagram, så vet ni att jag publicerar en massa bilder på landskap och detta är inte något undantag. Besökta gravgården möttes av denna vy, inte dåligt. 

Alltså my person, also known as Alicia, instagram stalka mig och märkte att jag var på väg till ön och plötsligt så hade vi bokat in en plåtbrödsdejt. Härligt att vi för engångsskull kunde vara spontana. Det bästa med det här var ju att vi dök upp klockan 20 och de skulle stänga 22, men där på gick något  privatevenemang så att vi fick sitta där till midnatt. Jätteroligt, fick catcha upp helt ordentligt. Gjorde lite planer till jullovet som jag kommer att spendera på ön. 

Och så slutar jag detta inlägg med denna bild, det obligatoriska åker-över-bron bilden. Denna gång var det så fint. Lite appreciation för denna bild. 

Det blev ett mycket kyckat veckoslut och jag är så glad att jag dokumentera det. Det enda som inte dokumenterades var min syster Tanja och hennes pojkvän när de kom på farsdagskaffe, men kanske jag kommer ändå ihåg det. 

25.11.2017 kl. 16:13

några vardagsbilder

Nästan Pinterst anda i denna bild, eller va? Försöker se effektiv och aktiv ut i alla fall. 

Dessa färgranna böcker är akademiska böcker, eller i alla fall fanns de Arkens bilbliotek. 

Detta har varit min uniform, minus min halare. Vad tycker ni annars om studernade halare? Jag gillar konceptet och tycker att det ser bra ut, det ökar en viss sorts samhörighet, men jag tycker att de är så obekväma. 

Detta är mitt fina skal men också en pop socket. Jag gillar den, den hjälper mig mer än vad jag hade förväntat mig, Jag har mycket korta fingrar och annars också små händer, vilket leder till att jag stor nytta av den. Kan rekommendera för alla som är paranoida över att spräcka rutan. 

Det var även kanelbullens dag och självklart måste man delta, det är ju en kul tradition. 

 

14.10.2017 kl. 10:40

Ringaren i Åbo Domkyrka

 

Vår ämnesförening har passivt försökt fixa en guidning upp till Åbo Domkyrkotornet, för att det är aldrig tillgängligt för allmänheten. Sedan råkade jag nämna det åt en av våra föreläsare, och vips så var det fixat. Tyvärr så kom inte alla som hade intresseanmält sig, så det var endast fyra personer på plats.

Detta är vyn från det stora "fönstret" /"dörren" i Domkyrkotornet, man kan se denna utifrån, det är det i mitten. 

Dessa skyltar var överallt, jag tror att de är paranoida över the Åbo brand 2.0. Men en intressant kontrast skapade dessa. 

Här är maskineriet för klockorna, det är så fascnierande att se vad det är som styr dem. Jag bor nära Domkyrkan och jag hör in alla slag, så för mig var det ju på en helt annan nivå när man ser backstage. 

Vi gick upp i olika trappor, dessa var de enklaste. Stentrappor med 30 cm lyft var allt annat än kul. När vi var uppe i tornet så var vi på ungefär 82 meters höjd (mätt från havet). Det var ganska coolt när man såg skyltar som sade hur högt man var, 35m, 50, 65, och slutligen 82.

Här har vi hjältarna som gick upp alla trappor. Vi var som sagt endast fyra personer som klev upp dem. Och det kan jag säga var helt klart värt det, för att vyn var otrolig! Därmed kommer det en bildbomd till näst. 

Auraån, Sibeliusmuséet, Arken, Biskopsgatan. Helt sjukt hur allting ser så konstigt ut. 

Klockorna som slår dygnet runt. Vi var upp i tornet när klockan slog 18, så ni vet hur många gånger dessa klockor slår. Vi fick hålla om öronen, men otrolig känsla speciellt när man vet hur långt man kan höra ljudet. Vår guide berätta att tolvslaget som alltid spelas i Yles radiosändning, är så gammalt att det har bandats mitt i natten efter att sista spårvagnen hade gått. Jag tror att han nämnde att inspelningen är ungefär 50 år gammal och därmed har den utspelats så att klockorna är långsammare under radiosändningen än vad de gör i verkligheten. 

Sådana små detaljer finns över allt, mera kan ni även se från detta inlägg var jag berättar om hur jag och Nora övernattade i Åbo Domkyrka.

Heaven's light (trodde ni att jag skulle ha ett inlägg utan Disney-referenser :D)

Henriksgatan, Maaherran makasiini, ni kan även se en del av själva Domkyrkan. 

Wow det är det enda jag kan säga. Vi hade fullt upp att bonga Salutorget, Kakola, Åbo Slott, hamnen. Jag kan inte riktigt förstå hur perspektiven ändrar och hur hjärnan blir helt yr när man står och tittar. Det tar verkligen en tid före hjärnan börjar processera och faktiskt uppfattar vad det är som händer. 

Detta är vyn från Domkyrkotornet och det ser ju ner på gatan jag går minst en gång i veckan (när jag ska till Lidl). Det är så konstigt att tänka att vi har gått där hur många gånger som helst och nu så ser vi det från tornet, ett perspektiv som inte allt för många har stött på eller fått uppleva under sitt liv. Det som jag alltid gör när jag går via Domkyrkan är att jag romanitserar historian. Nu pratar jag inte om Domkyrkans egna historia och så, utan jag kan bara tänka mig hur många generationer som har gått här. Hur många barn som har sprungit förbi och hur många har suttit på gudstjänster. När man börjar tänka närmare så har Åbo Domkyrka varit en konstant i genom hundratals år, under svenska makten och ryska tiden, genom hundra år av självständighet och två världskrig. Som sagt jag romantiserar det något otroligt. 

Vad tycker ni, skulle ni gå upp i Åbo Domkyrkotornet om ni skulle ha möjlighet? Eller har ni några andra kyrkor eller katedraler som ni skulle vela gå upp i. Själv har jag varit upp till York Minster med Alicia och Anna, och jag skulle gärna gå upp i Notre Dame ( a la Ringaren av Notre Dame). 

 

 

09.10.2017 kl. 16:00

en dag i september - Ekenäs marknad

Om vi har en tradition i vår familj så är det Ekenäs höstmarknad. Jag kommer ihåg hur det var hela höstens höjdpunkt som barn, vet ni då när man inte riktigt hade uppfattning över hur tiden går, då hade räknade jag tiden som min födelsedag, påsken, vappen, midsommaren, skolan börjar, Ekenäs marknad, julen, nyår. I alla fall så hittills har jag missat en marknad under hela mitt liv och det var när jag var ett år i Leicester. 

Det finns så mycket positivt med det att jag bor i Åbo och inte har någon bil, och en av dessa grejerna är att jag "måste" åka tåg till Raseborg. Jag älskar att åka tåg. Jag har försökt ordna det så att när det är marknadsdag så är det en heldagsresa för att min fammo bor i Karis.

Denna bild tog jag när jag gick från tågstationen till fammo, jag tror inte någon är så glad som jag när det kommer till hösten och ruskan. Så fint med alla gula, orange, röda, bruna löv, älskar brutna färger. Och kan vi prata om hur härlig frisk luften är? Och doften efter att de regnat? Ah, älskar hösten. 

Jag tillbringade några timmar hos min fammo, för att jag väntade på att min pappa kom och hämta mig till Ekenäs. Min fammo är en intressant person, och jag har aldrig uppfattat att hon vill ha besök, utan mer att hon är en ensam varg-typ. Men när hon öppnade dörren åt mig så påpekade hon direkt att det är så viktigt att jag kommer på besök. Det är ju bra att bli uppskattad, men samtidigt kände jag mig skyldig för att jag inte varit oftare på besök. När jag bodde hemma så besökte vi fammo en gång i mänaden, och då var det ju helt okej, men nu när vi bor på olika håll så blir det "svårare", ni vet när man bara inte har tid. Men jag har beslutat mig att jag ska göra det till en prioritering för att vem vet hur länge min fammo är ännu på denna jord. 

Hur stereotypisk bild är inte denna? Måste ju knäppa lite under markanden. 

Men sen var det marknaden som gällde och vi hade bra väder för engångs skull. Oftast brukar de regna eller vara rått, men nu var det riktigt bra stämning och turnout. Tydligen hade det varit mindre försäljaren i år, vilket är alltid tråkigt, för att jag vill ju att den här tradition existerar ännu den dagen jag har barn. En annan sak som är också lite tråkigt är att en klassiker som vi har köpt varje år på Ekenäs marknad är Brunbergs chokladkyssar och detta är redan andra året i rad som man kan köpa i den lokala butiken en låda 40% billigare. Visst detta är en nischad produkt men det är synd att markanden blir dyrare varje gång samtidigt som lokala butiker blir deras konkurrens. 

Roligt var det i alla fall att besöka marknaden och upprätthålla en tradition. 

01.10.2017 kl. 14:32