Ringaren i Åbo Domkyrka

 

Vår ämnesförening har passivt försökt fixa en guidning upp till Åbo Domkyrkotornet, för att det är aldrig tillgängligt för allmänheten. Sedan råkade jag nämna det åt en av våra föreläsare, och vips så var det fixat. Tyvärr så kom inte alla som hade intresseanmält sig, så det var endast fyra personer på plats.

Detta är vyn från det stora "fönstret" /"dörren" i Domkyrkotornet, man kan se denna utifrån, det är det i mitten. 

Dessa skyltar var överallt, jag tror att de är paranoida över the Åbo brand 2.0. Men en intressant kontrast skapade dessa. 

Här är maskineriet för klockorna, det är så fascnierande att se vad det är som styr dem. Jag bor nära Domkyrkan och jag hör in alla slag, så för mig var det ju på en helt annan nivå när man ser backstage. 

Vi gick upp i olika trappor, dessa var de enklaste. Stentrappor med 30 cm lyft var allt annat än kul. När vi var uppe i tornet så var vi på ungefär 82 meters höjd (mätt från havet). Det var ganska coolt när man såg skyltar som sade hur högt man var, 35m, 50, 65, och slutligen 82.

Här har vi hjältarna som gick upp alla trappor. Vi var som sagt endast fyra personer som klev upp dem. Och det kan jag säga var helt klart värt det, för att vyn var otrolig! Därmed kommer det en bildbomd till näst. 

Auraån, Sibeliusmuséet, Arken, Biskopsgatan. Helt sjukt hur allting ser så konstigt ut. 

Klockorna som slår dygnet runt. Vi var upp i tornet när klockan slog 18, så ni vet hur många gånger dessa klockor slår. Vi fick hålla om öronen, men otrolig känsla speciellt när man vet hur långt man kan höra ljudet. Vår guide berätta att tolvslaget som alltid spelas i Yles radiosändning, är så gammalt att det har bandats mitt i natten efter att sista spårvagnen hade gått. Jag tror att han nämnde att inspelningen är ungefär 50 år gammal och därmed har den utspelats så att klockorna är långsammare under radiosändningen än vad de gör i verkligheten. 

Sådana små detaljer finns över allt, mera kan ni även se från detta inlägg var jag berättar om hur jag och Nora övernattade i Åbo Domkyrka.

Heaven's light (trodde ni att jag skulle ha ett inlägg utan Disney-referenser :D)

Henriksgatan, Maaherran makasiini, ni kan även se en del av själva Domkyrkan. 

Wow det är det enda jag kan säga. Vi hade fullt upp att bonga Salutorget, Kakola, Åbo Slott, hamnen. Jag kan inte riktigt förstå hur perspektiven ändrar och hur hjärnan blir helt yr när man står och tittar. Det tar verkligen en tid före hjärnan börjar processera och faktiskt uppfattar vad det är som händer. 

Detta är vyn från Domkyrkotornet och det ser ju ner på gatan jag går minst en gång i veckan (när jag ska till Lidl). Det är så konstigt att tänka att vi har gått där hur många gånger som helst och nu så ser vi det från tornet, ett perspektiv som inte allt för många har stött på eller fått uppleva under sitt liv. Det som jag alltid gör när jag går via Domkyrkan är att jag romanitserar historian. Nu pratar jag inte om Domkyrkans egna historia och så, utan jag kan bara tänka mig hur många generationer som har gått här. Hur många barn som har sprungit förbi och hur många har suttit på gudstjänster. När man börjar tänka närmare så har Åbo Domkyrka varit en konstant i genom hundratals år, under svenska makten och ryska tiden, genom hundra år av självständighet och två världskrig. Som sagt jag romantiserar det något otroligt. 

Vad tycker ni, skulle ni gå upp i Åbo Domkyrkotornet om ni skulle ha möjlighet? Eller har ni några andra kyrkor eller katedraler som ni skulle vela gå upp i. Själv har jag varit upp till York Minster med Alicia och Anna, och jag skulle gärna gå upp i Notre Dame ( a la Ringaren av Notre Dame). 

 

 

09.10.2017 kl. 16:00

the last 24 h

 

Nu är det officiellt höst, enligt mig i alla fall. Jag har äntligen anlänt till Åbo, efter en lång sommar. Förstå mig rätt, jag har haft det roligaste sommarjobbet någonsin. Jag har jobbat sex somrar mer eller mindre i kundbetjäning och i år jobbade jag inom åldringsvården (eller vad den rätte terminologin är) och jag har trivts så bra på jobb. Stämningen var bra och det var så roligt att äntligen jobba som en del av en arbetsgrupp. Jag jobbade ju till och med med andra sommarjobbare, det var nog det bästa. Tack för det bästa sommarjobbet!

Igår efter sista skiftet for jag hem, efter lite drama med bilen och bensinet, det slutade väl i alla fall (så går det när man kommer inte ihåg att tanka i kombination med att jag inte har plåmsaren med mig och att jag är den sämsta på att uppskatta distanser, enough said). Sedan kom jag hem för att städa och packa. Mina föräldrar har varit borta en vecka så jag städade efter mig. Packade öven ihop en sommar och märkte först när jag var i Åbo att jag aldrig öppnade mitt klädskåp.. Som tur ska jag tillbaka på måndagen. Tanja och hennes pojkvän kom och hälsade på och vi chillade och pratade om våra sommarjobb, hon är dock riktigt utbildad inom yrket. Det var roligt att prata och chilla, speciellt när det involverade en volleyboll och kebab. 

Körde igår kväll till Åbo, och kolla vilken solnedgång jag fångade när jag körde över Pungbölebro. Det var ganska mysigt att köra i mörknet, äkta höstkänsla. Jag har varit så taggad över hösten, så det känns så konstigt att det är faktiskt här. 

Idag var jag och Nora på studentlunch till Assarin Ullakko (Rehtorinpellonkatu 4, i samma byggnad som Åbo Simhall), rekommenderar varmt.  Med studiekort får man lunchen för 2,60€, vilket passar jättebra en studerandes budget. Detta mål var veganskt och smakade så gott, även fast jag var lite skeptisk till vegansk ost. 

Jag känner mig så inspirerad och motiverad att börja ordentligt, samtidigt som det första jag måste göra är att städa denna lägenhet.. Jag är pro på att ha allting över allt, därmed får jag aldrig någonting på plats och hela lägenheten är i ständig kaos.. Något jag jobbar på. 

16.09.2017 kl. 16:37

Konstens natt i Åbo

Igår träffade jag Nora i Åbo och vi bestämde oss för att gå till Arken och åta lunch. Det var ett bra tag sedan jag var där, det kändes så homely och välkomnande. Jag längtar så till studierna och studieåret. Var till och med och sökte läsårsdekalen och kårkalendern. 

Sedan var vi till centrum och gick runt där, fixade äntligen mina Ray Bans som jag borde ha fixat redan våren 2015, oops. Vi gick till Akademiska Bokhandeln, som alltid och märkte att det var konstens natt eller bokens natt som de firade där, men den skulle inte börja före klockan 16. Så vad skulle vi göra där emellan? Jo, vi beslöt oss att fara till Manhattan loppiset. Jag hade aldrig besökt det förut och jag rekommenderar det. Det fanns mycket att se och det tog oss nästan två timmar att gå genom hela hallen. Sedan åkte vi med buss tillbaka till Salutorget. 

Buss nummer 20 Muhkuri går förbi Manhattan från hållplatsen T10 (som ligger i hörnet var Universitetsgatan och Auragatan korsar

När vi kom till Salutorget gick vi till Akademiska Bokhandeln för klockan var efter 16. VI gick rakt in när de intervjuade Johanna Holmström, författaren av Själarnas Ö, det var mycket intressant att hör apå intervjuen. 

 

När det för en gångs skull var konstens natt så gick vi till konstavdelningen och vi blev inlurade till att måla vad lycka är för oss. Vi hade knappt någon aning vad vi skulle måla så Nora måla hennes signatur aka Morris och jag målade en späckhuggare. 

Sen efter allt detta kulturande så beslöt vi oss för att gå till Café Art. Vi var så nära när vi hade just varit till Åbos stadsbibliotek och köpt några böcker de sålde för 100 cent i ära av Finlands 100års jubileum. Detta var vad vi gjorde, det var mycket kultur och roligt för att det är inte första eller sista gången jag och Nora råkar gå in på något evenemang eller något firande. Roligt är det i Åbo för att det alltid händer något. 

18.08.2017 kl. 12:32

4 bilder från den senaste tiden

Vi lekte vuxna med Nora och bestämde oss för att ta ett glas vitt vin med vår lunch. Jag måstade introducera henne för plåtbröd. Så vi svängde näsan mot PubNiska i Åbo (ligger på Kristinegatan 1). Oh herregud så gott! Dock är min favorit forever and ever Dinah, som man får endast (?) i Dalsbruk. Vi valde att dela på ett plårbröd, denna är Jack!

Denna bild tog jag när vi satte oss ner vid ån och skulle njuta av vår gelato från Nuvole (ligger på Eriksgatan 13), kan rekommendera. Så god glass, speciellt deras Kinder Bueno smak i kombination med Cappuccino-smaken. Pistasch-smaken var också en höjdare. Tyvärr har jag ingen bild på glassen för att det var ganska varmt under dagen och ni vet hur aptitligt en smulten glass ser ut :)

Det var dimmigt en morgon när jag skulle köra till jobb och jag måste säga att jag är faktiskt överraskad på hur tät dimman var. Det var ju allt annat än roligt att köra 15 km när man knappt såg framför sig. Men allting gick bra, och ingen skadades. 

Träffade även min vän från gymnasiet som har flyttat till Sverige. Vi bestämde oss för att tillbringa en kväll tillsammans med tortillas. Det var så roligt att träffa henne och ha en ordentlig catch up, för det har (igen) varit ett år sedan vi sågs och vi är så dåliga på att hålla kontakt, men kommer hon till Finland så träffar jag henne, for sure. 

15.08.2017 kl. 10:13

Ronja, 23

Religionsvetenskap, ÅA

Åbo

Wannabe Nature Child

Disney in my heart

Ocean in my soul

Tattoos on my skin

A voice that can't sing, but is heard

Wolf, orca, thunderbird

Read this blog, 

maybe we'll meet in the fog

@rakentajantytar