BlacKkKlansman

Vi var för en vecka sedan och såg BlacKkKlansman. Länge hade jag velat se den, i och med att själva storyn: en mörkhyad man infaltrerar Ku Klux Klan, och sedan ville jag se Jasper Pääkkönen i en relativt stor roll i en amerikansk film. 

Handlingen är intressant och det är så viktigt att hur det politiska klimatet har sett ut under 60-70-talet och hur mörkhyad har fått kämpa för sina rättigheter, samtidigt som de ljushyad ville behålla "sina rättigheter och värderingar". 

Filmen tar upp hur viktigt en identitet är, både den som tillskrivs och den som man själv får skapa. Hur viktigt det är att kunna identifiera sig fritt och vilka konsekvenser som följer en person i och med att hen existerar. Detta syntes extremt bra när den ljushyade personen som ska infiltrera Ku Klux Klan fysiskt, när det är den mörkhyade som gör det genom telefon etc, så är han vit och det var ju inget problem före det kommer fram att han är född jude, vilket leder till att han ifrågasätter han egen identitet. 

Det värsta och bästa med denna film är att den kommenterar på det politiska klimatet som rådde då på 70-talet, men det enda som var gammalt eller icke-aktuellt var kläderna, allt annat gäller än idag, speciellt i Trumps USA, som de även kommenterar i slutet. 

En intressant observation var filmmusiken,herregud, den var så bra! Jag kunde inte ens förstå hur mycket det inverkade före jag var helt uttröttad efter en scene i och med att musiken intensifierade hela upplevelsen. Andades helt ut och bara konstaterade wow!

19.01.2019 kl. 10:57

Bohemian Rhapsody

Vad ska man säga om Bohemian Rhapsody? 

Ja, jag vet att jag är sent ute i detta inlägg, men jag såg Bohemian Rhapsody på nyårsdagen med Emma och inte kan jag ju säga att året skulle kunnat börjat bättre. 

Rami Malek som Freddie var en bra casting, men det var intressant i mina ögon att se Freddies utseende eftersom i mina ögon går Freddie i vit tse mer hippikank top och ljusa jeans, så att se mer hippie-kläder och därmed även få en inblick i bakgrundsstoryn och hur allting gick till. 

Den stereotypiska Freddie Mercury bilden. 

Musiken var ju strålande, men det visste man ju redan före filmen började spela. Som min vän sa så alla gillar Queen, och det kan man ju säga, kanske inte varenda en låt, men någon låt kan nog alla, vare sig det var Bohemian Rhapsody eller någon annan mindre känd låt. 

Den sista halv timmen i filmen var ett enda gråt, för vi var ju medvetna om hur det slutligen slutade, men är mycket glad över att de inte visade Freddies sista levnadsår, utan att filmen slutar i Live Aid-konserten. 

Om ni inte sett den ännu, så gå och se den, den är värd det!

18.01.2019 kl. 10:43

När någon ifrågasätter Blackfish

Detta är inget inlägg, utan en dokumentation av en kommentar som jag lämnade under en YouTube video, endast för min egen referens. 

 

I usually don't comment, because there is almost someone who says what I want to say, but now I can't stay silent. Blackfish is true, maybe not to 100% with all the biased comments from the former trainers, but it is true. The cruelty that is captivity is true. Tilikum was a great example on how they ty to convince people on how they try to claim that captivity is a form of conservation. What is conservation of a species if they are almost all inbred? Tilikum died at 35-36, there are records of wild orcas living far longer. Bulls usually to 50, females to 80. There was an orca called Grandma that was estimated to at least 100 years old. They capture orcas from different parts from the world to put them in one tank, which leads to bullying. The orcas have different cultures and languages, therefore there will be communications barriers between the individuals. Tilikum was used as a sperm donor, that's why he was so valuable. The Cove is true, the Japanese doplhin/whale hunt is a long tradition happening in Taiji, see more on the Dolphin Project, which was started by Ric O'Barry, the man who trained Flipper. Please do your own research, and consider all perspectives. "No aquarium, no tank in a marine land , however spacious it may be, can begin to duplicate the conditions of the sea, And no dolphin who inhabits one of those aquariums or one of those marine lands can be considered normal" - Jacques Yves Cousteau. An orca can swim over 100 miles  a day and they are found in every ocean. I can't understand how anyone can claim it to be fake. I'm sorry for this long rant, but I'm the generation who grew upp with Free Willy and the ideology, which means this is one of my passions. 

28.12.2017 kl. 11:59

#MeToo

det är hashtaggen som trendar, och jag vet inte vad jag ska tycka om det. 

Före någon blir triggad så kan jag berätta att jag, som så många andra, även blivit utsatt för kommentarer och handlingar som är allt annat än okej. 

Det är så lätt för mig att tänka "äh, men det gör väl inget? det var endast en gång..." men efter att jag sett hur min facebook-feed är fylld med dessa #metoo så är det hur horribelt som helst. Det är allt för vanligt, och det är så konstigt när jag tänker på hur jag känner dessa människor och aldrig har vi diskuterat detta, även fast vi båda har gått igenom det. 

Personligen har jag inte postat ett inlägg på Facebook eller på liknande sociala medier, för att jag vill inte att mina föräldrar får höra om det. Och det gäller ju inte endast mina föräldrar, utan jag vill inte "utsätta" mig själv för kommentarer eller reaktioner på FB. Jag vill inte bli stämplad som ett offer eller någon man ska tycka synd om. PERSONLIG ÅSIKT!

Dock tycker jag att detta är en bra kampanj som även fått bra spridning vilket leder till diskussioner och förhoppningsvis ändringar i samhället. 

18.10.2017 kl. 12:29

Vaquita - det sista nödropet

Jag har en sorts inspiration just nu att blogga, tror att det är för att jag borde skriva på skolarbete istället.

Jag har sedan barnsben varit mycket intresserad om djur och natur, såg på Avara Luonto när andra kollade på Bolibompa och olika djur har alltid fascinerat mig. Jag försöker hålla mig uppdaterad på olika fronter speciellt angående oceanerna och deras välmående, med lite extra kärlek för späckhuggare (skyll på Free Willy). Så lite nu som då ser jag någon dokumentär, the Cove, Sharkwater, Blackfish för att nämna några och blir helt inspirerad och motiverad. 

Denna gång gäller det inte en dokumentär jag har sett utan nu gäller det uppdateringar gällande Vaquita. Kaliforniatumlare eller Vaquita är en mycket utrotningshotad art, man räknade med 50 stycken kvar i början av året, men oroliga mängder döda individer har sköljts upp på stränderna, och för tillfället estimerar man att det finns ungefär 30 stycken kvar. 

Uppdateringarna har berört  andra ämnen än denna oroliga siffran, nu har det bestämts att man ska rädda de sista vaquitas och därmed har USA skickat sin Navy delfiner och de ska hjälpa med att spåra upp de sista vaquitas. Detta betyder att man kommer att förflytta dem från sitt naturliga habitat till ett konstgjort. 

Detta betyder att vi kan förlänga artens existens, men slutligen så kommer de att växa upp i konstgjort habitat och därmed påverkas de av deras nya miljö vilket i sig själv ändrar på deras beteende, vilket kan frågesättas. Det finns tillräckligt mycket bevis på hur djurens beteende ändrar när de måste leva i ett habitat som är konstgjorda, ett bra exempel är Tilikum (kolla Blackfish). Det som man vet är att, speciellt när det gäller havsdjur, påverkar fångenskap deras psyke och fysiska hälsa rejält. När det gäller späckhuggare så är det helt klart, de kan simma upp till 80-100 km per dag, så ni kan tänka er hur stor skillnad det är när de måste förflytta sig. 

Det som gör detta till ett otroligt kontroverisellt ämne för mig är att jag vet inte vad är bättre. Låta vaquitas vara i deras naturliga habitat och riskera utrotas eller att flytta dem till ett konstgjort habitat var de kommer att utsättas för incest och avtrubbas tack vare den icke-stimulerande miljön. Idylliskt skulle det vara om allt fiske skulle stoppa inom deras naturliga habitat, men det är så svårt att kontrollera och godkännas, vilket gör att det inte känns som om det är ett berkligt mål. 

Det är alltid så deprimerande när jag får höra om arter som amn ser framför sig hur de utrotas. 

källa

11.10.2017 kl. 08:48

nej, nej, nej (ramble)

Jag ser på många YouTube videon, följer många vloggaren och deras inlägg fyller mitt instagram-flöde. Det är mycket som de har givit mig, vidgat mina vyer, fått nya perspektiv, se annorlunda personligheter och bakgrunder. De har varit positivt som har kommit från dem, jag har även upplevt vissa insikter som jag aldrig skulle vela upplevt. Jag har fått höra om många politiska frågor, speciellt har HBTQ+ ämnen varit på tapeten, speciellt i USA, men även minoriteters rättigheter. Som vi vet är det politiska klimatet i USA inte det bästa och det finns många kontroversiella händelser och situationer som hela tiden fyller rubriker och inlägg på sociala medier. 

Det var inte meningen att skriva något desto mera om USA:s politiska klimat, men jag måste skriva om detta för att när jag idag gick genom de YouTube videon jag följer så vittnade jag något jag inte trodde fanns/ville inte tro att det fanns. Jag följer en vloggare som kommer med bra tips och "life lessons", en vloggare som berättar om erfarenheter som han gått igenom och som är relativt lätt att relatera till för att han verkar vara mycket öppen när det kommer till hans känslor. Det är viktigt att påpeka att personen i fråga har även påpekat att han inte vill ta aktivt ställning till politiska frågor, för att han anser att hans channels ska bara en säker plats för alla, ingen skillnad vad deras politiska ställning eller bakgrund är. Jag respekterar detta, men. I hans senaste video så tar han ställning till denna händelse med att NFL:s spelare knäböjde sig under nationalsången utan att ens ha en aning om vad det handlar om. Jag fick ta till all min viljestyrka för att inte kommentera något, och detta gjorde jag endast för att andra personer hade redan kommenterat sakligt. 

Okej, han är endast en människa så han har rättigheten att göra misstag, men varför skulle man inte googla och göra lite background research? Det stör mig alltid när en person inte ens orkar googla, jag menar vi har smarttelefoner, vi har tillgångarna till otrolig information i vår hand.. Jag blir så frustrerad när någon inte orkar eller bryr sig, varför ta ställning gällande det? 

Det värsta med denna vlog var det när han konstaterade att han anser att när det kommer till politiska ställningstagande så ska man vara tyst, speciellt när man är med sina vänner. Jag blev ju eld och lågor när jag hörde detta, dock är jag medveten att jag är subjektiv i denna fråga. Som religionsvetenskapsstuderande är det vardagligt att man måste ta någon sorts ställning i politiska och religiösa frågor, eller så sätts man automatiskt i en sådan ställning att man måste yttra sig om dessa ämnen. Och amerikaner (USA), som lyfter fram sin rätt till yttrande frihet censurerar den realtivt mycket. Direkt när någon vill gå mot strömmen så stannas den för enligt etikett (?) så får man inte prata om dessa ämnen. 

Jag tänkte be om ursäkt för detta långa inlägg, men nej, det tänker jag inte göra, för att det är min rättighet att yttra mig om denna sak. Det är inte exemplet i frågan som stör mig eller är min hjärtesak, men jag blir flyförbannad när jag hör människor som jag anser är smarta, går emot den grundläggande rättigheten i ett västerländskt samhälle.... 

10.10.2017 kl. 15:21

netflix. my love, my life

Hela detta veckoslut, eller nej hela veckan har varit konstig. Det har hänt många olika saker, en del som kommer att få eget inlägg, men samtidigt har det varit en vecka var jag inte fått någonting gjort. Jag har nog fixa det som ska fixas och det som skulle göras, men ändå så har jag medveten slösat en massa tid på Netflix. Så kanske detta inlägg blir Netflix centrerat.

Jag behöver mera Netflix rekommendationer. Tack vare Jeppe, så såg jag genom första säsongen av Designated Survivor, vilket är englit mig en mycket bra serie, om man är intresserad av USA:s politik, eller om man anser att House of Cards skulle vara en serie för sig, men den är kanske lite väl komplicerad/dark. Jag rekommendarer Designated Survivior, för att det ger en intressant inblick  i hur politiken eller världen stannar inte, vare sig det handlar om världens undergång eller en nations kris. 

Så kom vi in på House of Cards. Det finns knappt någonting jag inte gillar i serien (enda jag kommer på ny är en incident som händer i slutet av tredje säsongen, men in case of spoiler så får ni själv se). Det är så dramatiskt, fylld med en massa konspirationer, nivåer och politik. Oh, jag har aldrig varit den som tar en politisk ställning (menar denna gång: binder mig inte till något parti), men denna serie väckte mitt inre behov att följa med i politiken och bli intresserad av hur allting fungerar, speciellt under Trump-administartionen. Och snälla öde, men kan vi diskutera hur perfekta Kevin Spacey och Robin Wright är som Frank och Claire Underwood, #powercouplegoals

Sedan övergår vi till andra Netflix Originals, Orange is the new Black. Jag gillar hur serien är uppbygd, speciellt hur de flashbacksen hjälper med samtida storyline. Flashbacksen (vet någon om detta är den "korrekta" svengelska böjningen på ordet?) är för mig i alla fall seriens ryggrad, och ger en mer realistisk bild av karaktäerena, de blir mångdimensionella tack vare dem. 

Och nu fortsätter vi med samma tema och går över till BoJack Horseman. Ärligt talat så gillade jag inte denna serie när jag såg på det så där randomly, men när jag  väl var inne i denna animerade series värld (hade med andra ord sett alla The Simpsons, Family Guy och Archer avsnitt) så det var bara att bring it on. BoJack Horseman serien är samtidigt en av de konstigaste jag har sett samt en av de mest realistiska porträtteringar, tror jag, av kändisar och deras liv. Den är mörk, cynisk, fylld med svart humor, men också har den egenskaper av vanliga sitcoms. 

När vi nu kom in på sitcoms så måste jag nämna Grace & Frankie, herregud vad bra sitcom. Enligt mig så är Netflix sitcoms lite hit and miss, exempelvis deras Disjointed är så dålig att jag tänker inte ens gå in på det (och vi ska inte ens diskutera Ranch...) Men Grace and Frankie har de elementen som jag gillar i en sitcom, alltså tydliga skillnader, aka det klassiska "hur passar dessa ihop?", bra humor och referenser till populärkulturen. Älskar.  Det påminner mig om Will & Grace och Dharma & Greg, love love love. 

På tal om ett missmatch par, nu ska vi prata om LUCIFER. Dör, denna serie är så bra. Det finns så många element. De klassiska som jag redan diskuterat om, men det finns så mycket mer. Som religionsvetare så älskar jag alla dessa referenser och hur det har valt att göra kreativa beslut. Jag har lärt mig en hel del om kristendomen, men även om hur flummigt det är när det gäller referenser till olika heliga skrifter och hur en kultur har skapat en bild som inte överensstämmer med vad verkligheten är. Nu tänker jag inte påstå att Lucifer är verkligheten eller en historiskt överenstämmande bild, men de påpekar hur en kulturellt accepterad bild kan sprida sig och därmed "svartmåla" en person elle religion eller ideologi. Nu har jag diskuterat denna serie från min personliga åsikt, men låt mig tillägga att serien innehåller bra skrivna dialoger som flyter på och humorn är på topp. Kemin mellan karaktärerna är otrolig, Tom Ellis som Lucifer är perfekt, det finns helt klart ingen annan som skulle passat lika bra som Lucifer. Dör när jag tänker på hur perfekt denna serie är. 

 

Kanske jag ska ta o sluta skriva nu om min kärlek till dessa serier och hur mycket jag är fast i netflix, I mean it gets kinda embarrassing. Men gör er själva en tjänst och se på Lucifer, som sagt jag dör hur bra den är :)

08.10.2017 kl. 22:20

Första doppet + rant

Jag tillbringade veckoslutet med min faster, hennes man och mina föräldrar på en stuga. Det var kanske det mest stereotypiska finländska stugveckoslutet. Det var härligt att faktiskt kunna riktigt njuta av sällskapet och vädret för en stund. Som ni vet var ju vädret inte riktigt på topp detta veckoslut, men ändå var det helt perfekt.

Jag var och doppade mig för första gången i år, i augusti, please take a moment. Jag har varit en person som älskar att simma i havet, which I still do, men varje år som går så blir det sämre och sämre på den fronten. Inte med själva simmande utan med att ta sig i nacken och släpa sig till stranden. Jag prioriterar inte det, för jag tänker inte gå till stranden ensam, jag avskyr att hänga på en privatstrand med människor som man skulle måsta umgås med endast för att de har en strand. Plus att jag avskyr skrikande och odisciplinerade barn, och på något sätt verkar de ha en tendens att samlas där. Så barnfria stränder, anyone? 

Varför är det så tabu att prata om att man inte gillar barn eller speciellt barnens beteende? Man blir ju frustrerad när det kryllar om barn och speciellt dessa odisciplinerade barn och man kan inte vara någonstans utan att man blir bombaderade av dem. Som tur börjar skolorna nu så att man kan undvika barn genom att inte gå in till centrum av Åbo på veckoslut. Don't get me wrong, barn ska få ha roligt o skratta etc, men när de börjar skrika o tjura så kan de sticka så långt som pepparn växer. Manners anyone? #sorrynotsorry

13.08.2017 kl. 19:23

Rambles

Jag tror att jag skrivit om detta förut, eller var det kanske på en annan blogg, men nu tänker jag i alla fall skriva om det igen. Jag har bott hela sommaren hos mina föräldrar, vilket jag gjort sedan jag tog studenten. Men sommar efter sommar blir känslan värre. Jag trivs inte här. Jag trivs hos mina föräldrar, jag trivs på jobbet, jag har ingenting emot att bo på landsbygden under sommaren. Men jag känner mig inte hemma här.

Jag har tråkigt när jag har ledigt, om jag inte har bokat in något. Okej, detta är ju vanligt för vem som helst, men jag har inte haft någonting att göra hela sommaren. Inga vänner att chilla med eller spontant träffa, ingenting som jag skulle vela se eller besöka.

Jag gjorde ju min sommar bucketlist, och visst, jag har nästan checkat av hela, men ändå skulle det vara roligt om man skulle veta att det finns någon på denna ö, någon som man skulle kunna hänga med.

Men nej, mina vänner, de som jag hade i gymnasiet, de har farit andra ställen och jobbat eller så har vi växt ifrån varandra. Om inte mina föräldrar och min mommo skulle bo här, skulle jag knappast någonsin återvända. Detta är även orsaken till varför jag aldrig har förstått att någon kan vara hemkär och faktiskt vill leva på samma plats hela livet.

I och för sig så kan jag förstå det om man bor i en stad, för det finns någonting som stimulerar ens sinnen. Klart att det finns naturen här, men nog finns det i Åbo också, och man blir van med ljudet. 

Jag närvaroanmälde mig idag till Åbo Akademi, och jag vill så gärna att det blir snart tid att återvända dit, för att jag och min hjärna kräver en sorts akademisk stimuli. Jag vill perkla över referenser och deadlines och "dö" för att jag är mästerprokrastineraren, men det är någonting jag behöver. 

02.08.2017 kl. 18:39

Mother Nature is calling

Miljölistan från Sevendays, via Grön i Åbo

 

Min inställning till hållbar utveckling:

Jag vill att flera människor inser att det vi lever i nu är inte hållbart för naturen, jorden eller människorna. Jag gillar de som predikar hållbarhet, när produkter är "hållbara" och när man får inspiration angående vad man själv kan göra. Men kort, jag är mycket positivt inställd till hållbar utvecklig och livsstil. 

Tre tips hur man minskar avfall: 

De lättaste är väl att sluta konsumera, men let's be real, det är inte det lättaste inom samhället vi lever i. Speciellt inte om man ska göra allt på en gång. 

1, Sluta använda plastpåsar, största delen av frukterna kan köpas utan påsar, och man kan ju alltid ha en tygpåse med sig (gissa vem som har sett på "Varför Paris, vi har ju Åbo" tygväskan länge <- bra orsak att få användning för något som man vill ha och är bättre för naturen, win win, right?)

2, Kollektivtrafik, eller ännu bättre gå och/eller cykla alla ställen, bra för naturen och bra för ekonomin. Åbo tips, man kan tydligen låna cykel i Stadsbiblioteket. Och hur många instagram-bilder går förbi en om man inte är fotgängare/cyklist. 

3, Äta mindre djurprodukter och använd cruelty free kosmetik.Jag tror inte att man måste förklara mera.

Mina val som gör gott för miljön:

Handlar cruelty free kosmetik, föredrar handla lokala produkter och organiskt producerade produkter. När jag bor i Åbo föredrar jag att gå överallt, under två år har jag använt kollektivtrafiken endast fyra gånger. Tygpåsar/väskor är ett måste. Sen sorterar jag mitt avfall så långt som möjligt och som tur finns det bra möjligheter till det var jag bor. Och försöker handla second-hand. 

Mina val som gör skada för miljön:

Jag kör bil till sommarjobbet, jag reser minst en gång per år med flyg, jag är inte vegan. Jag har svårt att säga nej till produkter som är inpackade i plast. 

Jag tycker zero waste-livsstilen är: 

Beundransvärt och någonting alla borde sträva efter.

En miljöhjälte: Julia/Grön i Åbo är min miljöhjälte för att hon visar ett bra och relaterbart exempel på hur jag själv kan påverka miljön. 

30.07.2017 kl. 17:53